MSB:s 72-timmarskrav och reservkraft

MCF:s (tidigare MSB) vägledning för hantering av reservkraftprocessen och tillhörande projekteringsanvisning använder som riktvärde 72 timmar som basautonomikrav. Bakgrunden till denna nivå är historiska erfarenheter från allvarliga elavbrott i Sverige och Nordeuropa:

• Stormen Gudrun (januari 2005): Stormen orsakade de längsta strömavbrotten i modern svensk historia, med avbrott som varade i upp till två veckor i de mest drabbade områdena. Drygt 700 000 kunder saknade el under mer än 24 timmar. Erfarenheterna visade att räddningsinsatser och nätåterställning behövde minst 72 timmar för att nå alla drabbade områden.
• Stormen Per (januari 2007): Ytterligare ett storskaligt avbrott som bekräftade att 72 timmar är en realistisk planeringshorisont för utdragna störningar i elnätet.
• EU:s resiliensdirektiv CER (Critical Entities Resilience, 2022/2557): Sverige genomför direktivet via lag om motståndskraft hos kritiska verksamhetsutövare (SOU 2024:64, planerat ikraftträdande 1 augusti 2025; verifiera aktuellt SFS-nummer på riksdagen.se). Lagen kräver att operatörer av samhällsviktig verksamhet identifierar och hanterar risker för elavbrott. MCF:s 72-timmarsrekommendation är ett av verktygen för att uppfylla lagens krav.

72 timmar ses som den tid det normalt tar för samhällets samlade resurser, räddningstjänst, nätägare, kommunal krisledning och statliga myndigheter, att mobilisera och påbörja systematisk återställning av kritisk infrastruktur.

MCF:s vägledning för reservkraft anger ett antal verksamhetskategorier som bör dimensionera för minst 72 timmars autonomi. Uppräkningen är inte uttömmande, men följande verksamheter nämns explicit eller framgår av CER-direktivets bilagor:

• Sjukhus och vård: Akutsjukhus, intensivvårdsavdelningar, dialyscentral och förlossningsvård. Dessa berörs även av Socialstyrelsens föreskrifter om katastrofmedicinsk beredskap (SOSFS 2013:22, upphävd 2025-12-04 via HSLF-FS 2025:69; kontrollera aktuell föreskrift hos Socialstyrelsen).
• Räddningstjänst: Brandstationer, SOS Alarm-centraler och kommunala räddningsledningscentraler.
• Kommunal krisledning: Kommunhus med krisledningsrum och kommunikationscentral för POSOM och omsorgsinsatser.
• Dricksvattenförsörjning: Vattenverk, pumpstationer och reningsverk. Livsmedelsverkets vägledning om dricksvattenberedskap hänvisar till MSB:s 72-timmarsrekommendation.
• Telekommunikation: Basstationer, telestationer och noder i elektroniska kommunikationsnät, komplement till PTSFS 2022:11.
• Livsmedelsförsörjning: Livsmedelsdistributionscentraler och kylkedjor för samhällskritiska livsmedelsflöden.
• Finansiell infrastruktur: Serverhallsanläggningar som stödjer betalningssystem och bankinfrastruktur, i enlighet med Finansinspektionens vägledning om operationell risk.

Beräkning av erforderlig tankvolym för 72 timmars autonomi görs i fyra steg:

1. Bestäm aggregatets effektbehov (kW) vid avsedd driftlast.
2. Beräkna bränsleförbrukning i liter per timme (L/h) vid den lasten med tvåtermsmodellen eller OEM-datablad.
3. Multiplicera med 72 timmar för nettobränslebehovet.
4. Dividera med 0,85 (nettoanvändbar andel, med hänsyn till ullage och sump) för bruttotankvolymen.

Formel:

Utgångsvärden: kommunal krisledningscentral med ett aggregat märkt 62,5 kVA (50 kW vid cos phi 0,80), planerad driftlast 75 % (37,5 kW), diesel MK1, önskad autonomi 72 timmar.

Steg 1: bränsleförbrukning vid 75 % last

Tvåtermsmodellen med generisk profil för ett 50 kW-aggregat ger vid 75 % last ungefär 11,5 L/h. Värdet inkluderar idle-offset (0,033 x 50 = 1,65 L/h) och lastberoende term (37,5 kW x 0,255 L/kWh = 9,56 L/h). Summa: 11,2 L/h, avrundat till 11,5 L/h med OEM-osäkerhetsmarginal.

Steg 2: nettobränslebehov för 72 timmar

11,5 L/h x 72 h = 828 liter

Steg 3: bruttotankvolym

828 / 0,85 = 975 liter. Välj standardvolym 1 000 liter.

Svar: En 1 000-liters stationär dagstank räcker för 72 timmars drift med marginalen 25 liter (2,5 %). Välj 1 250 liter för att klara 72 timmar med 25 % säkerhetsmarginal.

Exemplet är förenklat och kräver projektspecifik anpassning.

Tabellen visar erforderlig bruttotankvolym för tre autonominivåer vid fyra vanliga aggregatstorlekar, vid 75 % last och diesel MK1.

Bruttotankvolym beräknad med ullage 10 % och sump 5 % (faktor 0,85). Förbrukningsvärden baserade på normaliserade OEM-genomsnittsprofiler från RKA-kalkylatorn.

Skillnaden i praktisk beredskapsförmåga:

• 24 timmar: Täcker de flesta lokala avbrott. Otillräckligt vid storskaliga händelser som stormar, cyberattacker mot elnätet eller allvarliga naturkatastrofer.
• 48 timmar: Ger operatör tid att beställa och ta emot bränslepåfyllning. Kräver beredskapsavtal med leverantör.
• 72 timmar: MCF:s rekommenderade miniminivå per vägledning för reservkraftprocessen. Ger rimlig marginal för samhällets mobilisering och koordinering av bränsleförsörjning.

En bränsleleverans kan ofta ordnas inom 48 timmar vid normala förhållanden. Utmaningen är simultana störningar — storm, översvämning eller infrastrukturpåverkan — som försvårar logistiken. 72 timmar ger marginal för dessa scenarier, inte enbart för avbrottstiden.

Tänk också på: bränslets lagringstid (max 6–12 månader utan tillsats), avtalslogistik med leverantör och tillgång till tankning utan extern strömtillförsel.

I stället för en mycket stor tank kan verksamheten teckna ett prioriterat påfyllningsavtal med en bränsleleverantör. Avtalet bör innehålla:

• Garanterad leveranstid (normalt 24–48 timmar vid nödläge).
• Minimivolym per leverans och garanterad tillgänglighet dygnet runt.
• Leverantörens egna beredskapsplan vid storskaliga händelser, inklusive hur leveransprioriteten avgörs om flera kunder är drabbade samtidigt.
• Pris och prisjustering, särskilt viktigt om avtalet gäller HVO100 eller EcoPar vars priser varierar mer än fossildieseln.